22/8-11

Jag var hos dig idag, jag har aldrig varit med om liknade käftsmäll.
Allt blev bara så jävla verkligt och jag ville mest bara gå under jord, skrika och stanna där.
Jag tände ett ljus, grät och tänkte på dig så hårt jag bara kunde för att du skulle höra.
Jag är så sjukt arg just nu, jag vill riva ner allt i min närhet och skrika, men det hjälper inte...Inget hjälper.

Idag var det exakt ett år sedan du och jag bakade langos hemma hos mig, och jag har en film från den kvällen.
Du hackar lök, gråter och skrattar på samma gång. Det är så typiskt dig, och jag älskade just det.

Jag hatar att träffa folk jag känner, jag hatar att svara på frågan "hur är det?" jag hatar att jag vill gråta varje gång någon frågar. Jag hatar att vara så jävla ynklig och förstörd.

Jag saknar ditt jävla skratt!

<3

Jag vet inte vad jag håller på med, jag vill bara kräkas, kräkas ut allt jag känner någonstans, vare sig någon lyssnar eller ej.
Jag känner mig så missanpassad i alla situationer, ena sekunden har det inte hänt och andra grinar jag ögonen ur mig. Jag vet inte om jag ska vara förbannad på dig för att du lämnade alla som älskar dig eller om jag ska gråta ut i floder för att sedan leva för dig 100 gånger om. Allt jag vet är att jag saknar dig, jag saknar att du alltid hörde av dig när det var något som var åt helvete, jag saknar att du alltid lyssnade på mig, jag saknar till och med dina ogenomtänka ideer och hur impulsiv du var ibland.

För ett år sedan satt du och jag ihop och även om det inte var meningen att vi skulle vara ett par så var vi fortfarande bra vänner. Vi hördes inte av lika ofta, men när vi hördes så var det som om det var igår vi pratade senast.
Jag kan inte förstå att du är borta, jag önskar så olidligt att du kom tillbaka igen så jag återigen fick förklara för dig hur många människor här det är som bryr sig om dig, som älskar dig inte minst.

Jag kommer ihåg alla gånger vi satt i min soffa och spelade tvspel. Jag skrek och du skrattade när jag blev frustrerad.
Jag kommer ihåg yran 2010, det är därifrån jag har mina bästa minnen med dig.

Jag vet inte vad jag ska säga för du kommer endå aldrig att se det här, men jag önskar att jag kunde berätta för dig hur mycket du faktiskt har betytt för mig.

Så än en gång sitter jag här, i samma soffa som vi brukade spela i, gråter som om det inte finns någon hejd, det gör ont i hela kroppen och jag skulle göra vad som helst för att få spela än sista gång, skratta en sista gång och ge dig en kram för en sista gång. För det gör ofattbart ont att jag inte vet vart jag ska vända mig, du har lämnat ett köttsår som jag i ren frustration inte kan sluta att peta i, i hopp om att du kanske kommer tillbaka då.
Kristoffer<3



På tredje dagen uppstånden från de döda

Kanske inte var tre dagar sedan jag skrev sist, snarare ett år men vadå.

Jag tänker inte gå in specifikt på vad jag gör eller vad som har hänt, det får komma med tiden.
Jag tänkte istället börja med att dela med mig av ett citat som min kära Mårten uttalade igår.

Såhär var det: Jag satt och kollade på Glee (inga ursäkter på det) när låten "raise your glas" började spelas.
Mårten utropar: Men, är inte det här Kiss!? Jag ger honom ett mördande öga (kiss är ett av mina favoritband) och himlar med ögonen.
Mårten igen: Eller nej, Pink menar jag ju!
Sekunden då jag insåg att anledningen till att han blandat ihop dessa två var på grund av kopplingen "urin", gjorde att jag inte kude låta bli och skratta åt honom och strunta i att han hädat Kiss.
Han är för dum ibland min karl<3

En skitmånad som hette duga

Vem är bäst på att blogga!? Inte jag.

Men ärligt talat, det har varit en riktig skitmånad. Och nu tänker jag kräkas lite i bloggen, för alla vet att man mår bättre efter det att man kräkts. Ja, det är sant.

Min månad har kortfattat bestått av missförstånd, revben som har hostats av, en lunginflammation som vägrar ge med sig och som om inte det vore nog så dog min bästa vän och hund för två dagar sedan. 
Att förlora Sita (min hund) var väl egentligen det värsta som kunde hända, men det var ändå ganska väntat med tanke på att hon trots allt var 15 år gammal. Men det betyder inte att det gör det hela lättare.
Ni som har haft ett husdjur väldigt länge och lärt känna deras personlighet vet exakt vad jag pratar om. Det är ingen dans på rosor, tro mig. Och ja, jag ser det här som att förlora en familjemedlem, för det är precis vad hon är.
Hur som helst så är jag glad att jag överhuvudtaget haft henne, det har varit helt underbart sällskap i hela 15 år.<3

Ja, som sagt. En riktig skitmånad. Tacka gudarna för att det är en ny månad nu som ger nya möjligheter och förhoppningsvis mer positiva ting. Men jag tror på att "efter regn kommer solsken" och November ska tammefan bli en riktigt solig månad, punkt slut!

För att inte göra allt så sjukt negativt så kan jag ju tillägga att jag numera jobbar dagtid och full dag, vilket i sin tur betyder en stadigare ekonomi. Tummen upp på det då. :)


Rubrik

Jag är less, oh så less!
Jag verkar inte få något jobb, jag har ingen inkomst what so ever, jag tror jag gjort ett stort misstag och jag blir så less på att jag måste åka mellan stan och Kall stup i kvarten. 
Det som känns bra är valrörelsen, det är grymt! Vinner vi inte valet nu vet jag inte vart jag tar vägen. Under jord antagligen. 

! Nu har jag beklagat mig klart och är redo att ta nya tag!

Rösta S!

Det bästa med bilddagboken..

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag får sånt här.. Jag börjar överväga att ta bort min bilddagbok.

Dagens Stenmark

Känner att jag vill dela med mig av en dagens Stenmark.



I'm back!

En och en halv månad sedan jag skrev senast. Det är pinsamt dåligt. Folk har till och med klagat. Eller ja, två stycken har noterat det.

Hur som helst har jag hunnit med massor på de här nästan två månaderna. Jag har varit på SSU valläger som var hur jävla bra som helst, jag har också kommit en bra bit på väg på körkortet och råkat skaffa mig pojkvän. Nu lät det som att det var en dålig sak, vilket det inte är! 
Att försöka summera en och en halv månad i ett blogginlägg känns drygt så jag tänker inte gå in på djupet där men några roliga och mindre roliga saker kan jag dela med mig av. 

Mona Sahlin har varit i Åre/Östersund! Det tråkiga där var att jag missade det för att jag var tvungen att vara hos tandläkaren just precis då. Är det inte typiskt? Glad blev jag i alla fall när jag fick en bild skickad till mig av Emil som nu pryder min telefons bakgrund. Inte Emil då, utan Mona.

En annan sak som nästan gjorde hela min vecka var när min gamla teaterlärare Gun ringde mig i lördags. Hon ville bara höra hur det var med mig och tyckte att jag skulle komma och hälsa på snart. Gun är btw en av mina absoluta favoritlärare någonsin, så jag blev sjukt glad när hon hörde av sig. Hur fint är inte det? :)

Nåväl! Jag ska inte dra ut på det här något mer och jag ska försöka att lägga upp något fler inlägg framöver.
Tjao!

Facebook..

Tack för att du påminner mig, Facebook....

Roadkill

Jag dödade en fågel idag, en Hjärpe... Jag håller ju på med körkortet (har inte kommit så långt bör tilläggas) och idag när jag skulle övningsköra till Järpen så står det en fågel mitt på vägen och sover, jag tänkte väja lite men såg att jag fick möte. I ren panik ropar jag "Flytt dä! Flytt dä!" och pang.
Jag vet, fågeln kan inte höra när jag ropar och jag borde ha tutat och kanske bromsat lite men jag fick sån panik så allt som kom var något på Jamska i hopp om att det skulle gå vägen. (heheh, dålig ordvits..)
Det var alltså mitt första roadkill som min far så fint uttryckte det.
Vila i frid Hjärpe, nu ska jag ut med cykeln istället.

Facebook slår till igen

Glömde berätta att Jim Carrey frågade chans på mig i natt, via sms. Jag svarade ja och var överlycklig tills jag kollade Facebook. Där fanns ingenting, ingen relationsuppdatering, nada. Jag blev helt enkelt tvungen att erkänna att det var en dröm, och ja, I blame Facebook!

En film om choklad

Eftersom jag numera är arbetslös så kanske man kan sälja den här till marabou? Kanske blir svinrik.

Filmtips ala Sellsve

Jag tänker ge er tre filmtips bara för att jag ser så groteskt mycket film och känner att jag vill dela med mig.
Jag tänker däremot inte berätta något om filmerna eftersom jag själv hatar att läsa handlingen eller att folk berättar om den i förväg. Det förstör upplevelsen lite.  
Så lita på mig och se filmerna bara

1. Ponyo

2. Shutter Island
3.  The time travelers wife
Vill ni absolut veta mer om filmerna så finns ju google ni vet ;)

Holmtången och sånt där

Hej mina vänner och ovänner! Vet ni? Jag är arbetslös nu, på riktigt. Det har jag "firat" med att gå på Holmtången och ha "the time of my life" så att säga.  Nej, men det var grymt, jag lyssnade på min pappas band (The Taylors, finns på myspace) , var med i en dragkamp där oddsen var emot oss (ja, vi förlorade stenhårt), jag har pratat med norskar som vill hjälpa oss vinna valet och jag har dansat danser jag inte visste fanns. 
Det betyder att en av de saker jag verkligen sett fram emot är över och jag inväntar istället festivalet med förväntansfulla ögon. 

Jag har ju sagt förut att jag är en sån där nörd som tycker om att göra listor utav det mesta och nu har jag redan påbörjat min packlista inför Festivalet. Jag vet dock inte riiiktigt vad man bör ha med sig, så ni som läser min blogg och också ska dit kanske vill hjälpa mig lite? 
Jag har skrivit fotbollsskor, kläder och tandborste...Vad behövs mer?


Rösta S-skylten

Som utlovat! Här är bilden på mig med "Rösta S"-skylten på studenttrappan. 
Det var väldigt trångt men jag ser ju jävligt glad ut i alla fall.

RSS 2.0